En sockerknarkares bekännelse
Återfall är nog vanligt. Men idag är det en ny dag och det är bara att se framåt och fortsätta kämpa :)
Lycka till!
Kram
Det som är gjort är gjort. Inte älta. Inte titta bakåt. Du är stark. Annars hade du inte försökt igen. :-)
Försök dock att sluta tänka att "nu är det ändå kört. Lika bra att ta lite till..." osv. Hellre en kaka än hela paketet. Eller hur?
Kanske ett totalförbud gör det svårare? Kan du ha en eller två dagar i veckan då du får unna dig något litet?
Man får prova sig fram för att se vad som kan funka.
Du fixar detta. :-)
Jag brukar alltid tänka: Kan jag sitta framför tv:n eller datorn i en timme så kan jag ju lika gärna gå till gymmet den timmen :D
Effektivt och egentid *tummen upp*
Jag är precis likadan, har man förstört det med en så kan man ju fortsätta att äta tio till.. fortsätt kämpa för det går, men det tar sin tid! :)
sv; Ja, det är ju så. Bebisen som bestämmer när den skall komma. Haha.
Du är inte ensam!!!! Men i mitt fall är beroendet salt/fett. Chips är mitt stora fördärv som jag trillade dit på och det rejält i går kväll. det GICK inte att stå emot :-/ Men försöker ta nya tag snabbt och inte tänka att nått är förstört utan att det är en spark i baken att kompensera med en promenad eller nått istället...
Ha en fin kväll!
"Sockerberoende är som alkoholism" - en alkoholist får inte ha alkohol hemma, du kanske ska rensa dina skåp. ;-)
Har jag godis hemma äter jag det så jag tvingar mig att inte köpa hem något. Vill jag äta något för att unna mig köper jag bara så mycket som jag tänker äta vid det tillfället.
Det värsta är att man liksom erkänner att man är beroende av något. Något som är så pinsamt att inte klara sig utan, som ger en belöning man vill åt heeeela tiden.
Jag erkänner.
Med man menar jag jag. Suck. Det är väl bättre än knark iaf. Tror jag.