När tappade jag fantasin?

När jag leker med mina barn inser jag hur död min fantasi är. Kreativiteten är lika med noll! När jag och sonen ritar kan jag knappt komma på något att rita. Det blir någon sol, en blomma, kanske en fågel som flyger förbi ett moln... Sonen ritar bilar som kör längs vägar som snirklar sig runt i en stad, människor är ute och går, någon klättrar uppför en stege, en polis försöker köra ikapp en tjuv och så vidare. När vi bygger med lillans klossar staplar jag dem mest bara på höjden, det blir torn efter torn efter torn. Sonen bygger fantastiska palats, bilar, frakttåg som kör på en räls... Likaså när vi ska bygga med lego. Jag kan knåpa ihop nåt litet hus, medan sonen bygger en svävare, sopbilar, dubbeldäckarsoffor (?) och stora lastfartyg som kan kasta ankare.

 

Ni hör ju, min fantasi är som bortblåst! Så tråkigt, hade varit underbart att ha samma kreativa tänkande som barnen.

 

 

Hej!! Åh va kul att du hittade in. Saknat dig. Ja oj vad man inte har den där barnfantasin kvar. Hemskt. Barnen är så finurliga o duktiga. Älskar att se dom leka o pyssla.

Mm sockret är tufft att bli kvitt. Mrn jag har gett mig fan på de.
Chokladet ser gott. Tur man inte tål de så blir frestelsen inte så stor
Kram

Tror fantasin tynar bort om man inte använder den… precis som med kondition och sånt…

Tänkte på det igår, kanske inte fantasi men hur tydliga starka drömmar man hade när man var liten om saker man ville ha eller bli. Man levde sig in rejält och satte sig in i rollen eller i hur det var att ha det man ville ha. Fanns det i katalog så var katalogen sönderläst och man kunde varenda detalj…

Ja som man kunde leka förr! Bygga upp historier i huvudet och sen leka det man tänkte... Fy vad trista vuxna är!

Du har så rätt! Men det går att träna upp, om man håller på lite.

Du är inte ensam, barn är otroligt kreativa. Förstår inte när den sidan försvann hos mig för jag var ganska kreativ och mycket fantasi upp i vuxen ålder då jag höll på med teater och bild men nu e det borta här också. Kram