Har dragit på mig massor utav extrakilon under graviditeten, vilket iofs är helt normalt. Men jag längtar tills jag kan börja röra på mig igen. Bara en sån sak att orka med en promenad, vad ljuvligt! Under graviditeten har jag knappt orkat gå till soprummet för att kasta skräp, så det där med promenader har jag kunnat glömma. Men snart så! Promenixer, here I come!

 

IKSU, I miss you!

Jag börjar förstå vad de säger, att det är jobbigt som tusan att gå över tiden. Varje dag känns som en månad. Eller iallafall som en vecka. Besökte specialistmödravården idag för en kontroll. Barnet mår bra, är inte överdrivet stort och lagom mängd fostervatten. Så, ingen igångsättning enligt farbror doktorn.

 

Det är bara att fortsätta vänta, vänta, vänta....

 

 

Har fått tips från Karin om att ananas kan funka som en igångsättare. Så igår köpte jag hem ett packe och frossade i mig. Har hittills inte märkt av några sammandragningar eller så, däremot har jag blivit risig i kistan. Ah well, jag fortsätter testa med ananas under dagen. Trägen vinner sägs det ju!

 

Jahaja, då är dagen här. Beräknad födelsedag är idag. Men kommer det någon bebis? Icket! Har inte känt något överhuvudtaget som indikerar på att h*n ska vilja kommade ut i stora världen. Personligen känner jag att bebisen hade kunnat få komma för tre veckor sedan, hade varit finemang. För jag är less på att vara stor och tung, att inte orka något överhuvudtaget. Men jag får försöka njuta av det mysiga det är ändå att ha en liten i magen. Det är trots allt en väldigt speciell känsla.

 

Jag fortsätter titta på klockan helt enkelt.

 

                                                                        Komsikom!

Jag har en vecka kvar till beräknat födelsedatum, vilket betyder att bebisen kan komma närsomhelst mellan idag och 3 veckor framåt. Tro mig, jag önskar verkligen att den vill komma under helgen. Jag har gått upp massor i vikt, har svårt att röra mig och blir trött för minsta lilla. Minns ni att jag for iväg och klippte mig tidigare i veckan? Bara därför var jag helt slut två dagar efteråt och orkade knappt göra något överhuvudtaget.

 

Så, kom nu lilla bebisen, vi längtar efter dig!